Patricia Carrasco & Louise Kalmén
Från påsklovet har jag känt er ungefär och jag är jätteglad över att jag har er, ni finns ALLTID där för mig, även om ni är sura, mår skit, eller något, så är ni alltid dom som säger att jag kan komma till er.
Jag vill säga detsamma till er, ni kan alltid prata med mig om det är något, för jag finns här för er båda.
Jag har lärt känna er väldigt mycket genom dansen också, jag kommer ihåg i njupkärr när jag såg er för första gången, det var 2 år sedan, det var allra första gången jag såg er dansa, ni har utvecklats så enormt mycket på de här 2 åren, jag lovar och ni är asgrymma.
När jag tittar på dessa bilder eller på bilder där det är ni 2, då blir jag glad, för ni har en stor plats i mitt hjärta och jag älskar att ni är så pass nära varandra att ni kan kalla varandra systrar inför era familjer, jag önskar att jag hade någon sån också..
Jag gillar allt med er, er klädstil, ert utseende, er insida, ja, you name it, allt.
Jag vet hur mycket minnen ni har tillsammans och jag är glad över att ha fått vara en del av några.
Det jag inte vill är att ni ska må dåligt eller att ni ska tycka att jag är ett problem för er, jag vill verkligen inte det.
Men jag har kommit långt, både genom dansen och i livet tack vare er.
Ni betyder skitmycket för mig och jag vill inte förlora er, jag vill bara tacka er för allting.
Ni är bäst, tjejer, bäst& jag älskar Luttrik & Puttrik, no matter what.
Tack för att ni finns, tjejer, ni kommer alltid vara en del av mig, vare sig ni vill eller inte. <3
Mina änglar, mina livs levande änglar, jag känner er för en anledning, och i min hjärna är anledningen att jag ska vara vän med er till slutet, tills jag tappar mitt minne och måste fråga er varje gång ni hälsar på mig ''vem är ni? vad heter ni?'', jag vill aldrig såra er.
/Eran Fruttrik <3